Sent: Tuesday, July 12, 2011 5:45 AM

Subject: 615:e Vädjan om hjälp.

 

(Det här brevet är inte Spam. Jag är en verklig människa som söker hjälp. Om du inte vill mottaga fler brev och inte heller vill hjälpa som en kristen, vänligen svara (med säkerhet till adressen torsten@nenzen.net) och begär att din mottagaradress raderas. Tack.)

 

 

615:e  Vädjan om hjälp.

 

 

 

Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer

 

 

Hej!

 

Ännu en gång vädjas till kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

 

Ingen kyrka i Sverige besvarade den föregående vädjan om hjälp. Hjärtlösa eller huvudlösa svenska pastorer i Sverige undviker att välkomnande hjälpa. Sveriges obarmhärtiga svenska yrkespastorer har genom detta valt att inte tjänstgöra under Guds direktiv.

 

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms (info@filadelfia.nu) försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Sveriges kyrkor om hjälp. Ingen kyrka i Sverige, emellertid, erbjuder att avhjälpa dessa två behov.

 

För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har Sveriges pastorer och präster gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska eller försummelse. Om Sveriges pastorer hade samveten skulle de skämmas, men eftersom dessa pastorer är svenskar är de mer samvetslösa, hjärtlösa och onda än vad kyrkliga ledare är i andra kulturer. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och illvilja, och istället erbjuder att hjälpa en felaktigt exkommunicerad hjälpsökande människa i nöd.

 

Svenska pastorers kärlekslösa respons till min enkla vädjan om hjälp och ovilja att välkomnande hjälpa, i sökandet av lärjungamässigt kristen gemenskap och i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna, påvisar att många svenska pastorer är obarmhärtiga, omänskliga och grymma. Det skulle vara oansvarigt att inte uppmana Sveriges pastorer till omvändelse när evidensen är svenska pastorers obarmhärtighet, omänsklighet och grymhet. För samhällen och världen bör kristna pastorer utgöra föredömen i Kristuslikhet – inte varnande exempel på omänsklighet. Sveriges svenska pastorer bör därför omvända sig från svenskpastoral obarmhärtighet, svenskpastoral omänsklighet, svenskpastoralt oförstånd och svenskprästerlig heresi.

 

Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga och omänskliga. Jag vädjar därför till svensk kyrklighet att svenska pastorer/präster ska omvända sig från deras ondska, till förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd till de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighets trovärdighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig. I svenska kyrkors fullständiga avsaknad av kristen vilja att hjälpa, förblir svensk kyrklighet en skam - och internationellt sett även ett varnande exempel på sekulariserad och ogudaktig kyrklighet.

 

Utan att ha träffat mig, uppfattas några svenska pastorer att bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor i Stockholm avvisar Torsten från intagning till sin församling då han befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande. Södermalmskyrkan (info@sodermalmskyrkan.org) har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer, och därför avvisades Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard (www.vineyard.se) vill godkänna. Den lögnaktige och okristliga EFK-pastorn, svensken Kjell-Axel Johansson (kajohanson@gmail.com), som därtill är associerad med i svensksviniga hycklarna i ledningen för New Wine (www.newwine.se/vilka-ar-vi), uteslöt mig från Vineyard (www.vineyard.se) med motiveringen ”du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på”, och svensken Kjell-Axel Johansson vägrar att förtydliga vilken sorts människor han inte godkänner. Dessa lögnaktiga och falska svenska pastorer saknar förstånd, saknar omdöme, saknar barmhärtighet, saknar kärlek, och saknar Guds ledning. Eftersom pastorerna är svenskar är de exceptionellt hjärtlösa och moralförvirrade.

 

Svensk sjukvård klassificerar Torsten som narcissistiskt personlighetsstörd samt att Torsten har stora svårigheter i kontakten med andra människor”, ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär” och ”drar sig undan, isolerar sig”. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism. Den pinsamt okunniga svenska medicinsk-expertisen reagerar instinktivt enligt de tio kulturella deviserna i Sverige, med åtföljande logik; eftersom Torsten bryter mot svensk Jantelag är han störd. Enligt svensk sjukvård är kristen Gudstro ofta synonymt med tankeinnehåll av vanförställningskaraktär. Svensk medicinsk expertis missriktar orsakssambandet mellan uteslutning från kyrkor och utanförskap/ensamhet, och tolkar istället att Torsten har själv valt att isolera sig från sin omgivning. Det faktum att svenskar i internationella jämförelser kan uppfattas som socialt reserverade, ovänliga och misstänksamma mot främlingar medför ökad kontaktsvårighet med svenskar.

 

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att svenska pastorer bekänner sina tillkortakommanden och tacklar sina församlingsproblem, väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer anammar hellre feministteologins och pro-gayteologins heresier än att erkänna Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Sveriges förvirrade präster tycks hellre söka Sveriges Riksdags godkännande än att lyda Gud, och svenska präster tycks hellre vilja skända Guds ordning genom att välsigna homosexuella partnerskap, homosexuella äktenskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans. Sveriges svenska pastorer älskar lögnen och ondskan mer än sanning och godhet. För svenskheretiska trossamfundet Svenska Kyrkan är Sveriges Riksdag i praktiken Guds Ord. Det mest sviniga och antikristliga kyrkoetablissemanget på jorden är det svenska.

 

Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

 

 

Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?

 

 

Med vänlig hälsning,

 

Torsten Nenzén

 

 

 

 

Föregående brev läses på webbsidan www.kyrkor.be.