Sent: Tuesday, August 25, 2009 2:18 AM
Subject: 420:e Vädjan om hjälp.
420:e Vädjan om hjälp.
Sveriges svenska prästdjävlar
Hej!
Fyrahundratjugonde gången vädjas till kyrkliga
institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag
efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (
Den 419:e vädjan om hjälp kommenterades av sex svenska kyrkor.
Ordförande i EFS Väst-Sverige (www.efsvast.se) Tomas Seidal (tomas.seidal@lthalland.se) svarade med sedvanlig svenskkyrklig fördomsfullhet. Sammanfattat säger den fördomsfullt anklagande svensken liknande: Jag är bara ordförande i EFS Väst-Sverige och omfattas därför inte av din målgrupp. Du behöver samtalskontakt (psykoterapi?) långt mer än något annat behov, men du kan inte förstå detta förrän du har samtalat med någon som kan övertyga dig om hur fel du har det. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med något – varken de två behov du nämner eller samtal. Din enträgna vädjan efter en lärjungamässig kristen kyrka och mänsklig relation syftar bara till att skada – men du kan inte förstå det nu eftersom du inte har samtalat än. Tomas Seidals egna ord är följande: ”Torsten, har, med sorg, mottagit några av dina skrivelser då du uppenbarligen funnit det lämpligt att föra upp mig på din sändlista, trots att jag inte omfattas av den målgrupp du angivit. Med sorg därför att det är uppenbart att det är en nära samtalskontakt du behöver, långt mer än det du efterfrågar. Med sorg därför att jag inte kan hjälpa dig med något av detta. […] Både att finna en församlingsgemenskap och att grundlägga personliga relationer är uppgifter som i första hand åvilar den enskilde och görs tvivelsutan bäst med stor ödmjukhet och tålamod - icke okvädningsord och fördömanden. Det du skriver, och framförallt det sätt du formulerar dig på, vittnar om obalans och behov av hjälp. Jag föreslår att du avslutar din långa rad skrivelser, som naturligtvis inte gagnar något annat syfte än att skada både dem du tillskriver och, framför allt, dig själv. Detta gör jag med föga hopp att bli hörsammad, åtminstone inte förrän du fått den hjälp du verkligen behöver. […]”. Den ofta heretiska och hycklande svenska kyrkligheten med dess hjärtlösa och förnuftsvidriga präster är i grunden naturligtvis djupt sorglig, och gissningsvis har ingen i Sverige gråtit fler tårar över den svenska kyrklighetens och de svenska prästernas vansinne än jag, men när i den här världens ögon högt meriterade svenska individer uttrycker sådan extremt (svensk = extrem) okristlig fördomsfullhet, framstår även det tragikomiska i Sveriges förblindade svenskar och den svenskkyrkliga blindheten; svenska pastorers förnekande av sin uppenbara ondska och skuld, och dess grundlösa skuldbeläggning av offren för de svenska pastorernas ondska.
Perspektivfattige Tomas Seidal fräckt beskyller mig vidare för bristande ödmjukhet och tålamod. Ovidkommande för Seidal är att jag gråtande har vädjat om hjälp till svensk kyrklighet de senaste tretton åren och att jag de senaste sex åren har vädjat offentligt via e-post till flera svenska kyrkor samtidigt, och där mina tidiga e-post brev saknade tillstymmelse till kritik mot svenska pastorer, men trots bättre vetande valde jag istället att ödmjuka mig, med dessa ord ”Kära församlingar i Stockholmsregionen. Hoppas att jag inte stör genom denna vädjan om hjälp. Ursäkta mig att jag stör genom denna vädjan om assistans.” Jag tror att få, om ens någon människa, skulle orka att tolerera i tretton års tid sådant svenskt djävulskap som svenska präster och svenska pastorer demonstrerar, utan att slutligen ha emigrerat från helvetiska Sverige. Men eftersom Gud kallade mig 1998 till Sverige har jag valt att trofast stå kvar i ödmjukt tjänande för Gud sedan 1999 – trots Sveriges kyrkors, svenska regeringars och Säpo’s opposition.
Distriktsstyrelsens svenske ordförande i EFS Sydöst-Sverige (www.efs.nu/sydost) Bo-Göran Olsson (sob.olsson@ebrevet.se) svarade obarmhärtigt ”Var vänlig avför mig från denna sändlista mvh, Bo-Göran olsson”.
Nybblekyrkans Församling (www.nybblekyrkan.se) i Vintrosa tillhörande Evangelisk Frikyrkan svarade förvirrat och fördomsfullt via dess svenske ordförande Lasse Fhager (lf@crossnet.se); ett svarsbrev rågat med vanställda anklagelser mot min person. Det svenska kyrksvinet Lasse Fhager anklagar om bitterhet, oförlåtelse och oläkta sår. Kyrksvinet anklagar att jag är ovillig att förlåta men specificerar inte gentemot vem/vilka och för vad han anser att jag inte har förlåtit, men samtidigt resonerar kyrksvinet motsägelsefullt att villkoret för att de svensk prästdjävlarna kanske kan vilja förlåta mig är att jag upphör att vädja efter kyrkans hjälp. Därtill hävdar det svenska kyrksvinet förvirrat att villkoret för att Gud eventuellt bestämmer sig för att öppna en väg så att någon svensk pastor vill välkomna mig till en kyrka och vill hjälpa enligt Guds vilja, är att jag först kontaktar en själavårdare. Kyrksvinet skrev ”Hej Torsten Är övertygad om att prio ett för dig är själavårdssamtal med en kunnig och erfaren själavårdare. Din besvikelse på olika saker och sammanhang har nog skapat en del osund bitterhet. Du är inte skapad att leva kvar i denna bitterhet. Det är inte Jesu plan för ditt liv! Oförlåtelse är inte bibliskt, även om det kan vara nästan omänskligt svårt att förlåta ibland. Vill du ta ett steg i tro och kontakta en kunnig och erfaren själavårdare, som kan leda dig till det nya liv Jesus vill ge dig? Är du beredd att sluta skicka dessa mail, som en del av din förlåtelse av dom som du uppfattar som "obarmhärtiga pastorer"? Det kommer inte att bli lätt, men leder till ETT NYTT FRISKT LIV tillsammans med kungars Kung och herrars Herre! Läs gärna: Matt 6:14-15 och Mark 11:25 Som sagt börja med att kontakta en kunnig och erfaren själavårdare, så är jag säker på att Gud efter vill öppna nya vägar till församlingsgemenskap när du fått läka en del sår. Önskar dig Guds välsignelse! /Lasse”. För upplysningens skull kan jag berätta att jag aldrig har härbärgerat oförlåtelse gentemot någon enskild svensk pastor/präst, men så länge svenska pastorer vägrar att omvända sig från sin svenskhet till Kristuslikhet och genom omvändelsen därmed beslutar att vilja välkomna och att vilja hjälpa, och så länge svenska pastorer vägrar att omvända sig från hyckleri och heresi, förblir Sveriges pastorer och präster intet mer än just prästdjävlar.
Majornas Missionskyrka (www.majornasmissionskyrka.se) tillhörande Svenska Missionskyrkan svarade via en av dess ledare Karin Kihlström (smumajorna@hem.utfors.se) med sedvanlig obarmhärtighet ”Jag tackar vänligt men bestämt nej till kommande brev. Ta bort mig från maillistan tack. Mvh Karin”.
Pingstkyrkan i Lidköping (www.pingstlidkoping.se) svarade pingstsvinigt via en anonym ”Martin” (ungdomsledare@pingstlidkoping.se). Sannolikt skrevs svarsbrevet egentligen av pingstkyrkans Maria Lövberg. Det svenska pingstsvinet skrev ”Hej Torsten! Vi får dina utskick till ungdomsledare@pingstlidkoping.se. Vore tacksamma om du ville ta bort oss från din sändlista. Mvh Martin”.
Kyrkan Agape i Norrköping (www.agape.se) svarade obarmhärtigt via en svensk Sjöberg (info@agape.se) ”Hej Vi är tacksamma om du tar bort oss från din sändlista. Mvh EB Sjöberg Församlingen Agape Norrköping”.
Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev läses på webbsidan www.kyrkor.be.