Sent: Friday, August 14, 2009 1:58 PM
Subject: 417:e Vädjan om hjälp.
417:e Vädjan om hjälp.
Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer
Hej!
Fyrahundrasjuttonde gången vädjas till
kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag
efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (
Den 416:e vädjan om hjälp kommenterades av en pingstsvinig kyrka. Pingstkyrkan i Eksjö (www.eksjo-pingst.se) svarade via dess fördomsfulla och trångsynta svenska ungdomspastor Petter Danling (petter@eksjo-pingst.se). Den pingstsviniga kyrkan skrev förvirrat ”[…] Vad gäller att hitta en fru så är det inte en församlings eller pastors uppgift. Det står inte i deras arbetsbeskrivning, varken den de fått från Församlingen eller i den kallelse de fått från Gud. MEN, det finns många möjligheter ändå, en är internetsidan 7:e himlen.. gå in på http://www.7ehimlen.com/ många pastorer är väldigt upptagna. Och som jag sa så har det vissa uppgifter de bör göra och vissa de helt enkelt inte kan lägga sin tid på. Jag tror att du, tyvärr, kan vara ett sådant fall. Det finns specialister/själavårdare som jag tror du kan få mer hjälp av. Förstår din bitterhet, men att fortsätta med dessa mail kommer bara att bli skadligt för Guds rike. […] Ett kärleksfullt tips en pastor gav en gång lyder: trivs du ej i en församling, pröva en annan, trivs du heller inte i den, pröva en annan, trivs du heller inte i den - ta en ordentlig och ärlig titt på dig själv. Kanske du behöver förändra något.” Den okristliga pingstkyrkan illustrerar bristande insikt om kristnas kallelse till Jesu efterföljelse och till samhällsansvar. Kristet lärjungaskap innefattar att hjälpa människor. Att kunna hjälpa och samtidigt inte vilja hjälpa saknar Bibliskt stöd. Att förkunna barmhärtighet och kärlek men samtidigt praktisera obarmhärtighet och likgiltighet är hyckleri. Ingen kyrka kan äktenskapsmäkla eller äktenskapsförmedla eftersom äktenskap inte kan förmedlas, men på relationsbasis kan kyrkan kontaktförmedla. Läs bland annat här: (www.kyrkor.be/051118.htm). Den svenska Pingstkyrkan har ännu inte förstått Guds kallelse till Jesu efterföljelse. Gud har aldrig kallat någon människa till pingstkyrkokarriär, men Gud kallar däremot människor till att betjäna människor. Gud kan bemöta dessa två enkla behov när en kristen kyrka väljer att gensvara till Guds kallelse till kyrkan, och kyrkan därmed beslutar att vilja hjälpa.
Om det svensk-nationalistiska, feministiska och sannolikt även antisemitiska 7ehimlen har jag kommenterat åtskilliga gånger tidigare. Om den pingstsviniga kyrkan hade bemödat att läsa tidigare kommentarer skulle pingstsvinen ha förstått bättre än att rekommendera 7ehimlen. Läs bland annat här: (www.kyrkor.be/080118.htm) (www.kyrkor.be/080815.htm).
Som ett typiskt svenskt kyrksvin hänvisar pingstpastorn till själavårdare eller specialist (psykolog eller psykiatriker?), istället för att pastorn omvänder sig från sin okristliga obarmhärtighet. Svenska pastorer skadar trovärdigheten till kyrkor. Istället för att vilja göra Guds vilja, vill svenska pastorer endast predika om Guds godhet – en godhet som svenska pastorer vägrar att demonstrera. Kyrkans vägran att lyda Gud har alltid konsekvenser, och när människor förstår kyrkans hyckleri och ondska söker människor livsmening i andra religioner. Tragiskt är naturligtvis att många gudssökande människor blir förlorade till helvetet på grund av kyrkans olydnad och pastorernas obarmhärtighet: www.youtube.com/watch?hl=en&v=6-3X5hIFXYU.
Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen
För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har Sveriges pastorer gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska eller försummelse. Om Sveriges pastorer hade samveten skulle de skämmas. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och istället erbjuder att hjälpa hjälpsökande människor i nöd.
Svenska pastorers kärlekslösa respons till min enkla vädjan om hjälp och ovilja att välkomnande hjälpa, i sökandet av lärjungamässigt kristen gemenskap och i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna, påvisar att många svenska pastorer är obarmhärtiga, omänskliga och grymma. Det skulle vara oansvarigt att inte uppmana Sveriges pastorer till omvändelse när evidensen är svenska pastorers obarmhärtighet, omänsklighet och grymhet. För samhället bör kristna pastorer utgöra föredömen i Kristuslikhet – inte varnande exempel på omänsklighet. Sveriges svenska pastorer bör därför omvända sig från svenskpastoral obarmhärtighet, svenskpastoral omänsklighet, svenskpastoralt oförstånd och svenskprästerlig heresi.
Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till svensk kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig.
Utan att ha träffat mig, uppfattas några svenska pastorer bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor i Stockholm avvisar Torsten från intagning till sin församling då han befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande. Södermalmskyrkan (info@sodermalmskyrkan.org) har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer, och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Den svenske pastorn Kjell-Axel Johansson (kjellaxel.johansson@elimkyrkan.org) som uteslöt mig från Vineyard med motiveringen ”du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på” vill inte förtydliga vilken sorts människor han inte godkänner. Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme.
Svensk sjukvård klassificerar Torsten som narcissistiskt personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor”, ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär” och ”drar sig undan, isolerar sig”. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism. Den pinsamt okunniga svenska medicinsk-expertisen reagerar instinktivt enligt de tio kulturella deviserna i Sverige, med åtföljande logik; eftersom Torsten bryter mot svensk Jantelag är han störd. Enligt svensk sjukvård är kristen Gudstro ofta synonymt med tankeinnehåll av vanförställningskaraktär. Svensk medicinsk expertis missriktar orsakssambandet mellan uteslutning från kyrka och ensamhet, och tolkar istället att Torsten har valt att isolera sig från sin omgivning. Det faktum att svensken i flera internationella jämförelser kan uppfattas som socialt reserverad, ovänlig och misstänksam mot främlingar medför ökade kontaktsvårigheter med svenskar.
Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att de svenska pastorerna bekänner sina tillkortakommanden och tacklar församlingsproblemen, väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller hellre anamma feministteologins och pro-gayteologins heresier än att erkänna Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.
Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev läses på webbsidan www.kyrkor.be.