Sent: Tuesday, December 16, 2008 1:00 PM

Subject: 348:e Vadjan om hjalp.

 

348:e  Vädjan om hjälp.

 

 

 

Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer

 

 

Hej!

 

Trehundrafyrtioåttonde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

 

Den 347:e vädjan om hjälp kommenterades av en svensk kyrka.

 

Pastor Ulf Häggkvist (ulf@vetlandaallianskyrka.se) i Vetlanda Allianskyrka, tillhörande Svenska Alliansmissionen, (www.vetlandaallianskyrka.se) svarade huvudlöst ”Bäste Torsten! Jag skulle vilja hjälpa dej men de två saker du ber om är inte så "enkla". Om du, som jag uppfattar det, finns i Stockholmsområdet är en församlingsgemenskap i Småland knappast ett alternativ eller hur, avståndet gör det omöjligt, alltså är nr 1/ inte alls enkel. Nr 2/ är också omöjlig. Hur skulle jag kunna hjälpa dej att hitta en fru? Över frågor som förälskelse, kärlek mellan två människor etc. styr knappast en liten "huvudlös" pastor och ingen annan pastor heller. Att finna någon att dela livet med är faktiskt något som bara du kan påverka själv och endast till begränsad del, du kan ju välja och uppvakta någon på en positivt sätt, att sedan också bli vald är något som varken du eller pastorer kan bestämma. Tyvärr har det du söker inga enkla lösningar och jag är ledsen att behöva hamna bland alla andra, enligt ditt tycke "Hjärtlösa och obärmhärtiga" men jag ser tyvärr inga som helst möjligheter att hjälpa dej mer än att omsluta dej i förbön. Mvh Ulf PS. Ska du citera mig så ber jag att hela mitt svar tas med.Ds

 

Denne huvudlösa pastor har svarat typiskt svenskpastoralt; med andra ord tanklöst. Nej, jag har aldrig någonsin begärt att någon pastor ska ”hitta en fru” åt mig. Däremot har jag åtskilliga gånger tydligt dementerat sådana svenskpastorala dumheter. Jag skulle aldrig acceptera att en person utvalde en fru åt mig. Ingen pastor har bibliskt mandat att utvälja äktenskapspartner mot äktenskapskandidaternas vilja. Endast jag själv respektive kvinnan själv kan göra ett sådant val. Däremot innefattas i kristna församlingars ansvar viljan att hjälpa sina syskon i Kristus. Kontaktförmedling på relationsbasis tillhör ett ansvarstagande kristet lärjungaskap.

 

Om nödvändigheten att vilja tjäna sin nästa har förklarats i flera tidigare brev (Läs bl.a.: www.kyrkor.be/051118.htm). Många icke-svenska pastorer gör det kristet naturliga; de välkomnar och vill hjälpa. Många svenska pastorer gör det okristna; de vill inte hjälpa, de anklagar utan fog, de nonchalerar, de svarar spydigt och de svarar okunnigt. Skillnaden mellan svenska pastorer och de pastorer jag träffar i t.ex. USA, Canada och England är ofta lika tydlig som dagens ljus skiljer från nattens mörker. Att kunna hjälpa och samtidigt inte vilja hjälpa saknar Bibliskt stöd.

 

Den svenska pastorns påstående att ”bara du kan påverka själv” exemplifierar det okristna svenskpastorala ofoget. Den svenskpastorala inställning till människor implicerar exempelvis att ett svältande syskon som vädjar till en förmögen kyrka efter en matbit för att stilla kroppslig hunger analogt avvisas från möjligheten till praktisk hjälp, genom kyrkans missuppfattning om ansvarsfrihet från medmänsklig förpliktelse (Matt.25:41-42). Andlig gudstjänst utgör mer än predikantmonologers söndagsmaskerader. Den andliga gudstjänsten involverar hela livets välbehag inför Gud. När därför exempelvis en svältande människa efterfrågar en bit mat för att stilla sin hungrande kropp är det både ologiskt och obarmhärtigt att inte ge människan det hon så naturligt behöver – nämligen mat.

 

·         Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?
(Jakobsbrevet
2: 13-17)

 

När jag till ”kristna” kyrkor efterfrågar möjligheten att få kommunicera och bygga relation med kyrkliga singlar som söker sin blivande make, är dessa svenskpastorala attityder, som speglas i likartade uttryck som ”bara du kan påverka själv”, vittnesbörd åtminstone om svenskpastoral huvudlöshet.

 

Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

 

Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?

 

Med vänlig hälsning,

 

Torsten Nenzén

 

 

 

 

Föregående brev via www.kyrkor.be kan diskuteras även med andra genom www.pastorer.se.