Sent:
Tuesday, December
Subject:
Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer
Hej!
Trehundrafyrtiosjätte gången vädjas till
kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag
efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (
Den
Den heretiska prästen Nick Howe (stockholm.anglican@comhem.se) i Engelska kyrkan i Stockholm (www.stockholmanglicans.net) har nyligen förbjudit att jag hälsar på människor som besöker inne i den kyrkobyggnaden. Några söndagar har jag gästat den kyrkobyggnaden. Det angivna skälet till att prästen vill förhindra mig från att hälsa på människor uppges vara att prästen anser att min närvaro i kyrkobyggnaden på det sättet kan misstolkas av människor som att jag skulle representera den kyrkan. Den heretiska prästen Nick Howe’s sanna motiv är sannolikt att han fruktar att trevliga engelskspråkiga människor får en bra relation med mig samt genom mig kan erhålla sann kunskap om Jesus Kristus. Jag har tidigare intervjuat prästen Nick Howe i två timmar, och i den intervjun framkom att denne prästs teologi inte kan betraktas som en kristen teologi. Prästen Nick Howe förnekar Jesu försoningsverk på Golgata kors, han förnekar Bibelns auktoritet som Guds ord, han bejakar homosexualitet och försvarar homosexuella präster, och han förnekar det unika i Jesus Kristus genom att påstå bland annat att även religiösa hinduer kan lära känna Gud genom hinduism. Trots prästen Nick Howe’s antikristliga teologi som förleder människor till helvetet, förekommer flera kristna individer i kyrkan, och det internationellt sociala klimatet i kyrkan kan uppskattas som mycket gott. Mer information om den heretiska prästen Nick Howe finns här: www.kyrkor.be/nick_howe.htm.
Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen
För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har Sveriges pastorer gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska eller försummelse. Om Sveriges pastorer hade samveten skulle de skämmas. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och istället erbjuder att hjälpa hjälpsökande människor i nöd.
Svenska pastorers kärlekslösa respons till min enkla vädjan om hjälp och ovilja att välkomnande hjälpa, i sökandet av lärjungamässigt kristen gemenskap och i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna, påvisar att många svenska pastorer är obarmhärtiga, omänskliga och grymma. Det skulle vara oansvarigt att inte uppmana Sveriges pastorer till omvändelse när evidensen är svenska pastorers obarmhärtighet, omänsklighet och grymhet. För samhället bör kristna pastorer utgöra föredömen i Kristuslikhet – inte varnande exempel på omänsklighet. Sveriges svenska pastorer bör därför omvända sig från svenskpastoral obarmhärtighet, svenskpastoral omänsklighet, svenskpastoralt oförstånd och svenskprästerlig heresi.
Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till svensk kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig.
Utan att ha träffat mig, uppfattas några svenska pastorer bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor i Stockholm avvisar Torsten från intagning till sin församling då han befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande. Södermalmskyrkan (info@sodermalmskyrkan.org) har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer, och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Den svenske pastorn Kjell-Axel Johansson (kjellaxel.johansson@elimkyrkan.org) som uteslöt mig från Vineyard med motiveringen ”du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på” vill inte förtydliga vilken sorts människor han inte godkänner. Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme.
Svensk sjukvård klassificerar Torsten som narcissistiskt personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor”, ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär” och ”drar sig undan, isolerar sig”. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism. Den pinsamt okunniga svenska medicinsk-expertisen reagerar instinktivt enligt de tio kulturella deviserna i Sverige, med åtföljande logik; eftersom Torsten bryter mot svensk Jantelag är han störd. Enligt svensk sjukvård är kristen Gudstro ofta synonymt med tankeinnehåll av vanförställningskaraktär. Svensk medicinsk expertis missriktar orsakssambandet mellan uteslutning från kyrka och ensamhet, och tolkar istället att Torsten har valt att isolera sig från sin omgivning. Det faktum att svensken i flera internationella jämförelser kan uppfattas som socialt reserverad, ovänlig och misstänksam mot främlingar medför ökade kontaktsvårigheter med svenskar.
Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att de svenska pastorerna bekänner sina tillkortakommanden och tacklar församlingsproblemen, väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller hellre anamma feministteologins och pro-gayteologins heresier än att erkänna Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.
Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev via www.kyrkor.be kan diskuteras även med andra genom www.pastorer.se.