Sent:   Tuesday, October 24, 2006 9:50 AM

Subject:   127:e Vädjan om hjälp.

 

 

127:e  Vädjan om hjälp.

 

 

Vädjan till kyrkor

 

Hej!

 

Hundratjugosjunde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

 

Den 126:e vädjan om hjälp kommenterades av en kyrklig person inom Stockholmsregionen. En tidigare styrelseledamot i EFS Riksstyrelse, författare, samt professor i miljömedicin kommenterade ogenomtänkt ”Var vänlig notera två saker: 1. Församlingar arbetar inte med äktenskapsförmedling. 2. Eftersom jag av någon anledning har fått ca 100 e-mail i detta ärende och inte besvarat något, torde det framgå att jag inte önskar att få dessa massutskick. Var vänlig och avför mig från listan.Om den svenska professorn hade läst något av breven hade han vetat att jag aldrig någonsin har efterlyst äktenskapsförmedling. (Läs: www.kyrkor.be/061010.htm samt www.kyrkor.be/051118.htm.) I mer hänsynsfulla kulturer väljer människor vanligtvis att uttryckligt bemöta kommunikationsförsök, och det torde därför framgå att vandeln att inte alls besvara brev därför tolkas som nonchalans. Varje person som störs av denna vädjan och som har kommunicerat önskan att undslippa ytterligare vädjandebrev har respekterats. Ingen kyrka i Sverige besvarade den 126:e vädjan om hjälp.

 

Finns en enda pastor eller präst i Sverige som vågar ta ställning offentligt för sanning och godhet i detta ärende? För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har svenska pastorer gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska och försummelse. Om Sveriges pastorer hade samveten skulle de skämmas. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och istället erbjuder att hjälpa hjälpsökande människor i nöd.

 

Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

 

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

 

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

 

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

 

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

 

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

 

 

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

 

 

Med vänlig hälsning,

 

Torsten Nenzén