Sent:   Tuesday, September 26, 2006 9:30 AM

Subject:   119:e Vädjan om hjälp.

119:e  Vädjan om hjälp.

Vädjan till kyrkor

Hej!

Hundranittonde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 118:e vädjan om hjälp kommenterades av en kyrka utanför Stockholmsregionen. Frälsningsarmén utanför Stockholmsregionen meddelade mångtydiga synpunkter ”Hej! Jag undrar varför du fortsätter söka i detta forum. För vad jag förstår så är ingen intresserad, och då måste du väl söka på något annat ställe. 118 gånger utan svar...Hoppas det går bättre för dig på något annat "kristet" ställe.” Jag har valt att rikta min vädjan om tillhörighet i en kristen kyrka till kyrkor (”detta forum”), därför att jag behöver gemenskap med andra kristna människor i en kyrka. I kristna kyrkor bör finnas möjlighet att samlas till lovsång, Gudstillbedjan, bön, deltagande i sakramenten och lärjungaskap. Jag är engagerad i parakyrkliga organisationer (”annat kristet ställe”) med evangelisation som huvuduppgift, men jag saknar tillhörighet i en kyrka med kristen gemenskap. Telefonnät har existerat sedan 1880 i Stockholm, och ett svenskt datornätverk var anslutet internationellt till TCP/IP internet redan 1988. Att nyttja Internet (”detta forum”) som kommunikationsmedel är tidsenligt vedertaget. Det faktum att ingen kyrka i Sverige är intresserad att både välkomna till lärjungamässig gemenskap och att hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen livskamrat är förvisso beklämmande. Utanför Sveriges gränser (”annat kristet ställe”) finns lärjungamässiga församlingar som naturligtvis är villiga att hjälpa, men även då måttet i Sverige sedan länge är rågat är jag inte redo att kapitulera genom att emigrera. Ingen kyrka inom Stockholmsregionen besvarade den 118:e vädjan om hjälp.

Några pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev kan tillgås via webbplatsen:   www.kyrkor.be.