Svenska pastorer - 118:e vädjan om hjälp

Sent: Friday, September 22, 2006 7:42 AM

Subject: 118:e Vädjan om hjälp.

118:e Vädjan om hjälp.

Vädjan till kyrkor

Hej!

Hundraartonde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 117:e vädjan om hjälp kommenterades av en kyrka utanför Stockholmsregionen, besvarades av en kyrka i Stockholms Stad, samt bemöttes av Svenska Baptistsamfundet.

Evangeliska Frikyrkan i Stockholm, genom Söderhöjdskyrkan, besvarade första gången någonsin sedan min första vädjan till kyrkan tre år sedan ”Vi har mottagit dina e-post meddelanden och vill härmed be dig att inte sända några mer meddelanden till oss och ta bort Söderhöjdskyrkan ifrån din lista då vi slutat läsa dom pga de mängder meddelanden du skickat oss.” Märkligt att det ska behöva dröja tre år för en kristen pastor att vilja svara, och än mer egendomligt att kyrkans första svar är en hånfull notis att pastorn inte längre vill läsa. Denna sortens skoningslösa kallsinne är tyvärr betecknande för många svenska pastorer.

Svenska Baptistsamfundet svarade:

”Hej Torsten!

Det är knappt jag vågar svara på ditt mejl, men jag måste ändå göra ett försök!

För det första förstår jag att många pastorer låter bli att svara på ditt brev, eftersom det aldrig är trevligt att utgå ifrån en lång rad anklagelser om heresi och villoläror i ett samtal. Pastorer och präster är inte mer perfekta än du och jag - de skiljer sig och begår olika misstag, men de kan precis som alla andra bli förlåtna i kraft av Jesu nåd. Samma sak gäller för församlingar. Det är aldrig roligt att möta människor som ständigt kommer med anklagelser, piskor och kanske till och med hot - det triggar naturliga försvarsmekanismer och gör att församlingsmedlemmarna en efter en drar sig undan och kanske till och med blir rädda.

Jag vet inte var jag ska kunna skaka fram en församling till dig som lever upp till alla dina krav! I baptistkretsar finns homosexuella pastorer och feministteologer, det finns skilda pastorer, och många arbetar för jämställdhet mellan könen. Kyrkan är inte så mycket mer perfekt än övriga världen i de flesta avseenden, men det är inte heller det som var tanken. (Tänk bara på den första kyrkan. Gud byggde sin församling på ofullständiga människor, som t.ex. hade förföljt honom och förnekat honom.)

Sedan till din andra önskan, att hitta en livspartner. Du kommer inte att gilla det här svaret, men... Det där med att hitta en kvinna måste du ta tag i själv! Det finns ingen pastor som kommer att vilja agera äktenskapsförmedling (däremot finns en rad olika företag som specialiserat sig på sådant). Du måste kombinera dina böner med egen aktivitet, d.v.s. ge dig ut och träffa kvinnor - gå en kurs, gå med i en kör... och vara beredd på att bli avvisad, för sådana är spelets regler. Jag förstår om du är frustrerad efter att ha väntat så länge, men det finns inget annat sätt.

Jag vill ändå önska dig Guds välsignelse och hoppas att det här svaret inte gör saker värre för dig! Vi har inte resurser att gå in på längre diskussioner än så här, men jag ville som sagt att du åtminstone skulle få ett svar.”

Torsten tillbakavisar Svenska Baptistsamfundet:

För det första; inte något av mina vädjandebrev om hjälp till kyrkor i Sverige de första två åren efter uteslutningen från Pingströrelsens sekteristiska kyrka i Stockholm innehöll antydan till kritik mot svenska pastorer i allmänhet. Kritiken mot svenska pastorer växte däremot i takt med svenska pastorers oförskämda kommentarer och falska anklagelser, samt efter Pingst FFS orättfärdiga dom mot min person. Medan svenska pastorer kontinuerligt anklagar mig utan fog, anklagar jag svenska pastorer med öppet redovisade underlag.

Det är sant att heresi förekommer brett i svensk kyrklighet. Det är också sant, som Svenska Baptistsamfundet beskriver, att svenska pastorer generellt inte är föredömen för kristna. Pastorer bör utgöra föredömen värda att imitera, men syndiga pastorer är ej efterföljansvärda och skall därför varken vara föredömen eller pastorer. Svenska kyrkoherdars förkunnelser om etik och samma församlingsledares livsstil, attityder och gärningar gör många svenska pastorer i bästa fall till hycklare och i sämre fall till heretiker.

Homosexuell utlevelse är en allvarlig synd mot Gud. Identitet med homosexuell livsstil är oförenligt med Kristi efterföljelse, eftersom en lärjunge till Jesus Kristus inte samtidigt kan välja lärjungaskap till Antikrist. Medvetna människor kan välja antingen att vilja lyda Gud eller att inte vilja lyda Gud. Svenska Baptistsamfundets homosexuella pastorer är därför inte kristna. Homosexuella pastorer är inte herdar i Guds församling, och människor som samlas för att lyssna till homosexuella pastorer syndar mot Gud (2 Joh 1:11). Eftersom Svenska Baptistsamfundet välkomnar homosexuella pastorer är Svenska Baptistsamfundet medskyldig till sodomi. Svenska Baptistsamfundet avvisar de av kyrkor oskyldigt dömda, men tar emot heretiker och onda pastorer. (www.helig.com/JAS_Opinion_031219_homosexualitet.pdf)

Den kristna Bibeln är felfri och tillförlitlig som Guds uppenbarelse till mänskligheten. Den kristna Bibeln beskriver hur en pastor skall uppföra sig.

1. (1 Tim 4:12) …var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet.

2. (1 Petr 5:3) Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.

3. (1 Tim 3:2-5) En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?

4. (Titus 1:6-9) En sådan [äldste] skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.

5. (1 Tim 5:8) Men om någon [församling/församlingsledare] inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

6. (1 Tim 4:1-2) Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten

7. (2 Joh 1:9) Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud.

8. (1 Joh 2:3-4) Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.

I Svenska Baptistsamfundets svarsbrev fortsätter samfundet att till synes insinuera att jag skulle ha uppträtt dömande mot församlingsmedlemmar. En sådan anklagelse mot mig är fantasifull spekulation och saknar verklighetsförankring. Verkligheten är den motsatta. En informationskälla har exempelvis verifierat att Södermalmskyrkans ledare i Stockholm har avrått församlingsmedlemmar att behålla vänskapen med mig.

Svenska Baptistsamfundet antyder vidare att jag ställer för höga krav på församlingar. Jag ställer inga generella krav på kyrkliga ledare utöver Guds särskilda uppenbarelse i Bibeln. Genom tron i Kristus Jesus skänker Gud nåd till alla människor som ångrar, ödmjukt erkänner och omvänder sig ifrån synden. Svenska pastorers ånger kan jag inte bedöma, men ett bevisligt problem med stolta svenska pastorer i relation till mig är avsaknad omvändelse.

Svenska Baptistsamfundet hävdar att Guds tanke med sin kyrka inte är att den skall vara bättre än världen. I motsats till Svenska Baptistsamfundet definierar Jesus Kristus sin församling som världens salt och världens ljus (Matt 5:13-16). Jesus säger ”Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” Vidare förklarar Gud i Joh.4:7,8,12 att Kristi församling älskar varandra ”Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.”

Svenska Baptistsamfundet misstolkar fortfarande min efterfrågan om hjälp i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna, där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap, som om jag skulle ha efterlyst äktenskapsförmedling. Redan vid Svenska Baptistsamfundets första och föregående svar 050830 dementerade jag anklagelsen att jag skulle ha efterfrågat äktenskapsförmedling. Jag bekräftade då till Svenska Baptistförbundet att någon förfrågan om äktenskapsförmedling aldrig har varit aktuell. Jag har förklarat att ingen kyrka kan äktenskapsmäkla eller äktenskapsförmedla eftersom äktenskap inte kan förmedlas, men att kyrkan däremot kan kontaktförmedla. (läs: www.kyrkor.be/051118.htm)

Svenska Baptistsamfundet har åtminstone rätt poängterat nödvändigheten att kombinera bön med egen aktivitet. Utifrån det bibliska konceptet (Matt 7:7-8) att bedja, söka och bulta respektive korrelaten att få, finna och öppnas, vet vi att bön kombineras med troshandling. Däremot missförstår Svenska Baptistsamfundet konceptets applikation i denna situation. De hycklande svenska pastorerna måste börja förena korresponderande gärningar med sina ord från talarstolarna. Svenska Baptistsamfundet råder mig att bege mig ut och träffa kvinnor. Jag samtalar med icke-kristna kvinnor varje vecka och det förekommer gång på gång att både gifta och ogifta kvinnor signalerar intresse för mig som man. Mitt intresse för icke-kristna kvinnor är inte ömsesidigt. Jag är intresserad endast av en kvinna som älskar Jesus Kristus mer än mig och som vill överlåta sig till livslång trohet i äktenskap. Till skillnad mot Svenska Baptistsamfundets rekommendation att bege mig ut, söker jag istället att bege mig in i en lärjungamässig kristen församling där det ibland kan förekomma kristna kvinnor. Hindret in i en kristen kyrka är svenska pastorer.

Till sist; Svenska Baptistsamfundet avslutar sin skrivelse med en deklaration att samfundet saknar resurser att diskutera. Oavsett förklaring till denna resursbrist demonstrerar Svenska Baptistsamfundet en okristlig attityd. Om Svenska Baptistsamfundets ledning skulle skäligen anses sakna teologiska, andliga och intellektuella resurser till ytterligare diskussion, eller om samfundets ledning åsyftar tidsmässig resursbrist som skäl att inte diskutera, blir samfundet än mindre trovärdig som ett kristet samfund. Tänkbart är naturligtvis också att fortsatt diskussion avfärdas så att Baptistsamfundets ledning undviker överbevisning om nödvändigheten till omvändelse från synd.

Några pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev kan tillgås via webbplatsen: www.kyrkor.be.