Sent:   Friday, July 14, 2006 9:00 AM

Subject:   98:e Vädjan om hjälp.

98:e  Vädjan om hjälp.

Institutioner i Stockholm

Hej!

Nittioåttonde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 97:e vädjan om hjälp kommenterades av fyra kyrkor utanför Stockholmsregionen. En Pingstpastor utanför Stockholmsregionen svarade med missriktade råd ”Har under hela den tid du sänt dessa mejl undrat hur länge du skulle hålla på innan du insåg att detta inte är en framkomlig väg. Då jag nu slutar min tjänst här i församlingen och går i pension vill jag att du stryker [kyrkans namn] adress ur ditt register. Vill dock ge dig ett råd inför framtiden. Sluta med dessa utskick, att sprida negativa budskap ger inget positivt resultat. Förlåt i ödmjukhet istället dem som gjort dig illa ty ”de ödmjuka ger Gud nåd”. Ditt höga rop på hjälp ekar utan svar! Det är dags att pröva andra vägar och ”viska” din vädjan om hjälp framförallt i Guds öra men också i någon persons öra, någon som kan lyssna och förstå utan krav på att den personen skall lösa dina problem. Men genom öppna samtal i ödmjukhet inför Gud kan ni hitta lösningar som du kan acceptera. Kanske inte som du i dag tänker dig men som Gud vill visa dig. Läs din Bibel så skall du se att ödmjukhet ofta är vägen till framgång.” Ödmjukhet är en väg till framgång och kan lösa några av Pingströrelsens problem. Jag har valt att ödmjuka mig inför Kristi kropp genom att vädja om de kristnas hjälp, eftersom jag erkänner mitt behov av gemenskap med andra lärjungar till Jesus Kristus samt söker möjligheten att få samtala ärligt med någon kristen kvinna som längtar att gifta sig med en kristen man. Pingstkyrkans praktiska råd att jag bör upphöra med mitt höga rop på hjälp harmonierar karakteristiskt med Pingst FFS – förvirrade församlingar i samverkan. Många svenska Pingstpastorers ondska, lögner, förtal, samfundslojalitet på bekostnad av sanning och rätt, verklighetsförnekelse och kommunikationsvägran är inte en framkomlig väg till människors förtroende eller för upplösning av denna följetong av vädjanden. Det bör vara dags att hycklande svenska pastorer inser nödvändigheten att omvända sig ifrån den egna stoltheten och istället ödmjukar sig inför Gud och sanningen för att kunna visa på Kristi barmhärtighet till dem som ödmjukar sig genom att be om pastorers hjälp. Eftersom många pingstpastorer i Sverige saknar ödmjukheten att lyssna i det enskilda samtalet är det förståeligt att Pingst vill kuva, utesluta och nedtysta sanningsanförare. Bibeln instruerar följande metod i Matteus 18:15-17 ”Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.”, samt i 1 Tim.5:20 instrueras ”Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.” De senaste femton åren har jag dagligen bett, många gånger med smärtande tårar, att Gud sänder till mig i Sverige en kristen kvinna som vill gifta sig. De senaste tio åren har jag till enskilda personer och i mindre kristna grupper kungjort mitt behov av en kvinna till äktenskap. Efter uteslutningen från Pingst FFS snart fyra år sedan har jag de senaste snart tre åren vädjat offentligt om hjälp. Vägen till framgång i detta ärende innebär en kristen kyrkas kommunicerade vilja att välkomna samt en kyrkas vilja att hjälpa konkret.

Svenska prästers ovilja att hjälpa sin nästa och svenska pastorers bristande barmhärtighet sanktioneras inte i Kristi evangelium (läs Lukas 10:25-37).

·         Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.  (Ords.3:27-28)

En kyrklig kontakt utanför Stockholmsregionen svarade ”Du har aldrig funderat på om att du inte får något svar inte beror på pastorerna?” Ingen kyrka inom Stockholmsregionen besvarade den 97:e vädjan om hjälp.

Några pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev kan tillgås via webbplatsen:   www.kyrkor.be.