Sent:
Tuesday, May
Subject:
Institutioner i Stockholm
Hej!
Sjuttionionde gången
vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla,
personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (
Den
Pastorer i Sverige är ovilliga att hjälpa; kanske på grund av svenskt missförstånd att en tredje part inte kan hjälpa två andra individer att mötas, kanske på grund av svensk fruktan för ärlig och tydlig intention, kanske på grund av bristande Kristuslikhet med avseende till ansvar, medmänsklighet, barmhärtighet och kärlek. En kritisk livssituation i saknaden av en livskamrat har istället år för år förskjutits och fördjupats till följd av frånvaron av en behjälplig kristen kyrka. Genom avsaknaden av den livsglädje och kraft som förälskelse och kärlek skulle ge upphov till, hindras möjligheten att prestera på arbetsmarknaden. Svenska pastorer skadar människan genom orättfärdig uteslutning och omänskliga avvisanden ifrån församling, och genom dess obarmhärtiga bemötande. Svenska pastorer medverkar till mindre samhällsekonomisk nytta genom de individer som skadas av pastorer. Förutom ensamhetens onödigt grymma lidande som svenska pastorer orsakar och vidhåller, belastar svenska pastorer även skattebetalare med ökade utgifter för socialförsäkringssystemet. Varför ska svenska staten ekonomiskt understödja de religiösa samfund som direkt skadar eller bidrar till att skada människor? Om medmänskliga och kristna värden har upphört att motivera svenska pastorers ageranden, kanske ekonomiska incitament kan få svenska pastorer till omvändelse och svenska kyrkor till kursändring. Jag förespråkar naturligtvis inte att samfund måste tillmätas skadeståndsansvar för ideologisk falskdeklaration. Inte heller vill jag förorda indragna statliga bidrag till de allmännyttiga verksamheter som är religiöst grundad (positivt motsvarande USA:s faith-based and community initiatives: Compassion in Action). Men, jag vill se åtminstone att någon kristen kyrka i Stockholm visar medmänsklighet och barmhärtighet genom att välkomna och vilja hjälpa.
Några pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.
Sedan den oförklarliga
medlemsuteslutningen
Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.
Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.
Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.
Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev kan tillgås via webbplatsen: www.kyrkor.be.