Sent:   Friday, August 05, 2005 5:12 PM

Subject:   vädjan om hjälp

Vädjan om hjälp till församlingsmedlemskap med gemenskap.

Kyrkliga institutioner i Stockholmsregionen

Hej!

Fjortonde gången (tidigare 050721, 050714, 050622, 050608, 050507, 050309, 050302, 050222, 041130, 040817, 040501, 040225, 031112) vädjar jag till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Ingen kyrklig institution har valt att besvara den trettonde föregående vädjan om hjälp, som skickades till ca 45 kyrkor i Stockholm.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen i november 2002 ifrån en av Pingst ffs sekteristiska församlingar, och Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag vädjat till Stockholms kyrkliga institutioner om hjälp att finna en kristen kyrka som vill hjälpa båda mina behov.

Sammanfattningsvis: Vineyard ville inte godkänna mig. Pingströrelsens Karisma-sekt grundlöst uteslöt mig. Pingst ffs och Filadelfiakyrkan tordes inte erkänna och ta ställning för sanningen. Trosrörelsens Södermalmskyrka krävde ovillkorligt förtroende och ratade mig. Ingen kyrklig institution i Stockholm har uttryckt en vilja att hjälp mina två behov.

Stockholms läns landsting och svensk försäkringskassa tror att Torsten är personlighetsstörd. Ett flertal svenska pastorer i Stockholm uppfattas att bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En specifik pastor i Stockholm, utan att ha träffat mig, skriftligen befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan fastställer att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga sitt ovillkorliga förtroende för Pastor Marco Strömberg – och därför avvisar Södermalmskyrkan Torstens ansökan om medlemskap efter en 4-årigt regelbunden församlingsbekantskap. Församlingen Stockholm Vineyard, genom Kjell-Axel Johansson (nu pastor i Elimkyrkan), anklagar Torsten för att ha problem med sina känslor och att Vineyard därför inte vill godkänna Torsten.

Dessa domar om Torsten saknar ännu korrekt objektiva motiveringar. Pastorsomdömena är inte endast oförståndiga men är också grundlösa. Pastorsanklagelserna är inte sanna.

Varför vågar inte ynkryggiga pastorer enkelt erkänna sina onda gärningar och oförstånd som synd? Att predika omvändelse från synd är smärtfritt – så länge budskapets undantag är predikanter. Förblivande bekännelse och lydnad till Sanningen samt erkännande av personliga synder befriar. Det medvetna vidhållandet till lögner och förtigandet av sanningar förslavar.

·         Jesus sade: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria. … Var och en som gör synd är syndens slav." 
(Joh. 8:31-32, 34)

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som vill välkomna mig. Jag söker samtidigt kristna lärjungars hjälp i mitt letande efter en kvinna för äktenskap. Att en kristen vill dela gemenskap med andra kristna är naturligt och bibliskt rätt. Att en kristen man vill gifta sig med en kristen kvinna är också bibliskt rätt, naturligt och fortfarande normalt. Att bistå mitt sökande efter en kristen kvinna som också önskar att gifta sig är gott och enkelt. Kyrkans ansvar innefattar att hjälpa människor. Att kunna hjälpa och samtidigt inte vilja hjälpa saknar dock Bibliskt stöd.

Vill någon kristen församling hjälpa?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén